Om Murphys lag och uthusbyggen
Vet inte hur många av er som är familjära med uttrycket ”Murphys lag”, men det är något som jag råkar ut för allt för ofta. Lagen lyder ungefär "kan något gå åt helvete så kommer det göra det". Detta kan te sig olika men gäller för min del i synnerhet vardagliga ting. Man är sen till bussen, älg-kliv till Statoil, jag måste hinna. Men lik förbannat missar man den varje gång. ”Hoppas det inte blir regn när vi ska ha grillfest på lördag” – alltid regn, osv.
Under mitt sista år på gymnasiet skulle jag genomföra ett projektarbete. Sent om cider bestämde jag mig för att bygga ett uthus som skulle substituera vår friggebod som fått figurera förråd sedan uppförandet. Hade nog aldrig tidigare varit så ilsken som jag var under själva bygget av detta uthus och jag skulle ha kunnat basera en blogg uteslutande på detta bygge. Ofta berodde utbrotten på olyckor som stämmer in på ”Murphys lag”. För att tydligare exemplifiera min vrede ska jag citera ett stycke från min egen projektrapport. Det ni ska få läsa är reflektionsdelen där jag berättar om hur det gick när jag skulle lägga på papp på taket:
”När takstolarna väl var på plats gick själva brädningen utav taket helt smärtfritt. Men när det kom till att lägga på pappen gick allt fel. Till en början rullade det på fint, men ganska snart bröt helvetet ut. Då regnet låg i luften och mörkret blev mer och mer påtagligt ville jag bara hinna lägga på all papp innan dagen var över. Denna stress gjorde att jag hoppade över maten och den macka och kopp kaffe jag enbart hade förtärt tidigare på dagen gav nästan obefintlig energi. När sedan en hel längd papp tappades ner upprepade gånger och slutligen förstördes utlöstes mitt kvarts-finska humör vilket resulterade i ett vredesutbrott av sällan skådat slag, med både flygande hammare och en nästan förstörd hals efter att ha skrikigt ut hela min vokabulärs svordomar. För att undvika en infarkt tog jag slutligen mitt förnuft till fånga, åt en rejäl portion, för att sedan klättra upp på taket och utan problem lägga på resten av pappen på dryga kvarten.”
Under mitt sista år på gymnasiet skulle jag genomföra ett projektarbete. Sent om cider bestämde jag mig för att bygga ett uthus som skulle substituera vår friggebod som fått figurera förråd sedan uppförandet. Hade nog aldrig tidigare varit så ilsken som jag var under själva bygget av detta uthus och jag skulle ha kunnat basera en blogg uteslutande på detta bygge. Ofta berodde utbrotten på olyckor som stämmer in på ”Murphys lag”. För att tydligare exemplifiera min vrede ska jag citera ett stycke från min egen projektrapport. Det ni ska få läsa är reflektionsdelen där jag berättar om hur det gick när jag skulle lägga på papp på taket:
”När takstolarna väl var på plats gick själva brädningen utav taket helt smärtfritt. Men när det kom till att lägga på pappen gick allt fel. Till en början rullade det på fint, men ganska snart bröt helvetet ut. Då regnet låg i luften och mörkret blev mer och mer påtagligt ville jag bara hinna lägga på all papp innan dagen var över. Denna stress gjorde att jag hoppade över maten och den macka och kopp kaffe jag enbart hade förtärt tidigare på dagen gav nästan obefintlig energi. När sedan en hel längd papp tappades ner upprepade gånger och slutligen förstördes utlöstes mitt kvarts-finska humör vilket resulterade i ett vredesutbrott av sällan skådat slag, med både flygande hammare och en nästan förstörd hals efter att ha skrikigt ut hela min vokabulärs svordomar. För att undvika en infarkt tog jag slutligen mitt förnuft till fånga, åt en rejäl portion, för att sedan klättra upp på taket och utan problem lägga på resten av pappen på dryga kvarten.”
Kommentarer
Postat av: Westlund
Mkt bra skrivet! var det under detta bygge som larsen hade sett dig sparka omkring på ute möbler ? gärna en text om detta utbrott :P
Trackback
