Allt som jag avskyr

Efter dryga veckan med reducerad familj är vardagen densamme igen, vilket givetvis har både sina för och nackdelar:

Fördelar:
- Jag slipper äta ravioli två gånger om dagen
- Jag är inte ensam i kampen om att tämja "vilddjuret" Andreas
- En Pappa aka Tidyman, som håller hushållet städat tack vare hans smärre maniska städande.
- En Mamma aka Superwoman som likt ett uppslagsverk vet vart allt finns i huset i vilket hon härskar och sköter det mesta.

Nackdelar:
- Sänk ljudet!
- Den konstant gående dammsugaren
- Allt tjat om ditten och datten t.ex:

I mitt tidigare inlägg "Droppen" berättade jag om att jag i ett förargat tillstånd slagit på en ölburk som stod framme på bordet. Min mamma hade dessvärre läst detta inlägg, varpå hon genast gått med ficklampa och lupp för att där upptäcka ett mikroskopiskt märke i vardagsrumsbordet. Detta konfronterade hon givetvis mig med. Hon tycker att det är så "onödigt" och att ett förlåt inte räcker. Vad kräver hon? Hon måste inse att nöden inte har någon lag när det gäller utlopp för vrede. En vrede som annars kanske hamstras, blossar upp och blir tusen gånger värre nästa gång något eller någon jävlas.

Sammantaget är det trots allt skönt att de är hemma, man kan inte annat säga.