Allt som jag avskyr

Ville bara kort berätta att jag införskaffat linser då min närsynthet den senaste tiden blivit alltför påtaglig. För att inte skapa förvirring då ni kanske tror jag är mitt i en depression när mina ögon har antagit en röd nyans. Detta då linsjävlarna kräver en hjärnkirurgs precision för att få på rätt plats, vilket leder till att man upprepade gånger petar på både ögonvitan och iris med sitt feta pekfinger. När man väl fått in dem går man runt och blinkar som en sentimental 14-åring framför en kärleksfilm, detta i ett par timmar för att vänja sig. Nojig som bara jag är måste jag med jämna intervaller även kontrollera att de verkligen sitter på plats. När man sedermera ska ur med skiten tror man inte att det ska vara några problem, men det är minst lika svårt som att få i dem. Om ni läst mitt tidigare inlägg om morgonrutiner kan ni räkna ut att själva isättningen av linserna i ottan inte är att tänka på för mig.