Allt som jag avskyr

Något som är irriterande när det allt för ofta händer är när man kommer hem från t.ex. jobbet och bara vill slappna av, pusta ut, lyssna på en lugn och skön låt för att varva ner och kanske koma-sova lite innan det ropas ”mat!” från nedervåningen. Men i nio fall av tio när min lillebror är hemma sätter han sig i sitt rum (som dessvärre är belägrat vägg i vägg) och drar i sin tur igång en låt med volymen aningen högre uppskruvad än vad min är. Detta leder till ett irriterande sorl av två låtar i otakt.

Förmodligen så stör han sig emellertid på min musik och byter genre till en av den av hårdare karaktären och vrider upp volymen avsevärt, vilket gör att jag knappt kan höra min lugna Bob Dylan-dänga överhuvudtaget längre. För att råda bot på virrvarret av två olika låtar där den ena liksom våldtar den andra, tvingas jag i min tur dra på en ännu hårdare och med mina litet mer påkostade högtalare bräcka min lillebrors övervägande volym. Detta funkar nästan varje gång, (senast för fem minuter sen i skrivandets stund) för musiken i rummet intill har tystnat och jag kan återigen dra igång Dylan.