Allt som jag avskyr

De är vita, svåra att få upp och osar plast. Och nej jag syftar inte på en albino med impotens iklädd regnponcho, utan jag syftar på partytält. Detta med anledning av att jag nyligen har kämpat med att sätta upp just ett sådant. Redan i början av uppförandet rådde en osäkerhet huruvida tältet var komplett eller inte. Avsaknaden av ritning var anledningen till den rådande osäkerheten.

När vi (mor, bror och jag) hade konstaterat att alla järnstänger faktiskt fanns(!) kunde vi börja sätta ihop byggsatsen (ett ruckligt budgettält för en spottstyving på ÖoB): Böjda färgflagnande stänger sattes ihop och bildade snart vad som kunde liknas vid ett partytält. Men ni vet hur det är, när man ska sammanföra komponenterna till en enda helhet (även fast man är flera personer). Man lyfter i en sida vilket gör att ett rör lossnar. Sätter tillbaka röret, försöker igen. Ett nytt rör lossnar. Du blir förbannad tar eltejp, men inser att du skulle behöva minst tio rullar för att få ett tillfredställande resultat. Dessutom ska du emellertid kunna montera ner skiten igen.

Ramen satt slutligen ihop sånär på ett sketet rör. Mor och bror Thomas stod med utsträckta armar för att hålla upp ramen medan jag skulle sätta dit det återstående röret. Givetvis var röret krökt i mynningen så till den milda grad att det inte gick i urfasningen. Rasande gick jag in till förrådet för att kapa till det med vinkelslipen, varpå jag av någon outgrundlig anledning kapar i fel ände. FITTA!!! Kapar om skiten så det passar. Äntligen! Sedan drar vi över duken för att upptäcka att vi vänt den åt fel håll. KUUUK!!! Vänder på duken för att inse att gräsmattan är så pass ojämn att benen spretar åt alla håll. Struntar slutligen i det, tejpar fast hela skiten i ena studsmattans ben och trycker ner de spretande benen i den mjuka gräsmattan.

Nu får det bära eller brista, sitter tältet veckan ut är jag nöjd.



Eltejp, bästa medicinen mot vredesutbrott!