En sommarplåga
Bättre sent än aldrig tänkte jag berätta om helgens strapatser.
Med viss beslutsångest bestämde jag mig slutligen för att följa med mina motorintresserade bröder på motorevenemanget ”Action Meet” på Mantorp i Östergötland. Det var en ytterst homogen testosteronstinn stämning bland evenemangets besökare. Följaktligen var bristen på damer i allra högsta grad påtaglig men ändå tillfredställande på något sätt. Som en person med vagt motorintresse fanns det en rädsla för att känna sig malplacerad. En rädsla som snabbt försvann då intrycken från frekvent däckbränning, självgoda pratkvarnar och stockholmska volvoraggare överröste en. Med ytterliggare några öl i bagaget kändes allt riktigt gött. Men, det var en faktor som nästan förstörde hela stämningen under helgen En sjuhelvetes massa getingjävlar!
Getingar som i vanliga fall kan avfärdas som en smått irriterande sommarplåga, förvandlades till vad som bäst skulle kunna liknas vid en av guds farsoter hämtad direkt från gamla testamentet. Det är snarare en underdrift att påstå att de var som besatta när de upprepande gånger gick till attack mot huvudsakligen ens anlete. Inte en sekund fick man vara ifred då de bara tycktes öka i antal i takt med att man då och då hade ihjäl en och annan. Man tvingades ständigt hålla en tumme för ölburkens mynning, detta för att inte gå samma öde till mötes som min äldre bror Eric gjort. Han hade nämligen för en kort stund ställt ifrån sig sin burk och när han åter tagit burken för att ta en klunk hade en ”bevingad sate” tagit sig in i den för att sedan sticka gadden på insidan av min brors läpp. Detta var Erics första av hela fyra stick under evenemangets dryga två dagar.
Själv klarade jag mig med nöd och näppe från att bli stucken, men det var på fitthåret många gånger under de till synes fjolliga viftningarna och idiotiskt skuttande rörelserna man gör när en geting angriper. Att se andra göra dessa rörelser är å andra sidan mycket underhållande och man fick sig ett och annat gått skratt. Getingarna medförde även myggfria nätter, men med tanke på de rådande omständigheterna längtade man till de blodsugande parasiterna.
Med viss beslutsångest bestämde jag mig slutligen för att följa med mina motorintresserade bröder på motorevenemanget ”Action Meet” på Mantorp i Östergötland. Det var en ytterst homogen testosteronstinn stämning bland evenemangets besökare. Följaktligen var bristen på damer i allra högsta grad påtaglig men ändå tillfredställande på något sätt. Som en person med vagt motorintresse fanns det en rädsla för att känna sig malplacerad. En rädsla som snabbt försvann då intrycken från frekvent däckbränning, självgoda pratkvarnar och stockholmska volvoraggare överröste en. Med ytterliggare några öl i bagaget kändes allt riktigt gött. Men, det var en faktor som nästan förstörde hela stämningen under helgen En sjuhelvetes massa getingjävlar!
Getingar som i vanliga fall kan avfärdas som en smått irriterande sommarplåga, förvandlades till vad som bäst skulle kunna liknas vid en av guds farsoter hämtad direkt från gamla testamentet. Det är snarare en underdrift att påstå att de var som besatta när de upprepande gånger gick till attack mot huvudsakligen ens anlete. Inte en sekund fick man vara ifred då de bara tycktes öka i antal i takt med att man då och då hade ihjäl en och annan. Man tvingades ständigt hålla en tumme för ölburkens mynning, detta för att inte gå samma öde till mötes som min äldre bror Eric gjort. Han hade nämligen för en kort stund ställt ifrån sig sin burk och när han åter tagit burken för att ta en klunk hade en ”bevingad sate” tagit sig in i den för att sedan sticka gadden på insidan av min brors läpp. Detta var Erics första av hela fyra stick under evenemangets dryga två dagar.
Själv klarade jag mig med nöd och näppe från att bli stucken, men det var på fitthåret många gånger under de till synes fjolliga viftningarna och idiotiskt skuttande rörelserna man gör när en geting angriper. Att se andra göra dessa rörelser är å andra sidan mycket underhållande och man fick sig ett och annat gått skratt. Getingarna medförde även myggfria nätter, men med tanke på de rådande omständigheterna längtade man till de blodsugande parasiterna.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Min absolut störstaste jävligaste rädsla är just: Getingar! Hur fanken kan folk sitta stilla och låta de små surrande jävlarna vara upp i ansiktet och i maten? Oförståerligt till tusen.
Trackback
